288 dagar

Så lång tid har vi haft på oss. Att förlåta. Att gå vidare. Att komma över. Att bli vänner. Ändå känns det som att vi står på dag ett. Har vi slösat bort 288 dagar på ingenting? Varför har vi gjort det? Vad tror vi ska hända? Kanske vaknar vi upp en dag och kommer på att det här inte har hänt och att vi bara är vänner. Nej antagligen inte. Det här har hänt. Vi har hänt. Eftersom det inte finns något vi längre så måste vi släppa det. Det finns ingen mening med att leva i en dröm som inte kommer att bli verklig. Vi måste hitta nya drömmar. Jag måste hitta nya drömmar. Du kunde komma över på detta sättet. Det kunde inte jag. Nu måste det vara min tur. Jag är fast i dig. Låt mig bli fri.