Okej. Han är inte bara en lögn. Han är på riktigt också. Vi har bara en del att reda ut. En hel del. Men fan hur kan det vara så svårt. Två människor som tycker om varandra. Det borde inte vara svårt. Att lita på någon. Att respektera någon. Det är omöjligt. Jag förstår inte hur. Vi borde kunna. Vi. Han. Jag. Ingen. Oss. Vad tycker vi om oss undrar vi. Ingen vet. Vem ska veta. Vad är vi. Vad vill vi. Vad ska vi. Så många frågor. Finns vi. Kommer vi finnas. Eller ja. Har vi funnits. Ett ständigt frågande. Undrar om slutet finns. Hur det ser ut. Vem har skrivit det. Gud. Martha. Han och jag. Vi löser det nog. Med tiden. Med vår tid.
Idag har varit en fantastisk dag. Han är fantastisk. Det vet ni att jag tycker. Han tar hand om mig när jag är sjuk. Han lagar god mat så att jag ska äta. Han gör söta danser. Han får mig att le.
Vi försöker lyssna. Vi försöker förstå. Vi försöker förändra. Förbättra. Vi är nog på rätt väg.
Hötorgsskraporna...
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar